[1] Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
[2] om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
[3] då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
[4] unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
[5] Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
[6] Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
[7] Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
[8] dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
[9] Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
[10] Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
[11] så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
[12] En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
[13] som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
[14] Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
[15] Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
[16] Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
[17] stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
[18] ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
[19] den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
[20] Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
[21] Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
[22] När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
[23] Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
[24] De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
[25] Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
[26] Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
[27] Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
[28] Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
[29] Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
[30] Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
[31] Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
[32] Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
[33] Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
[34] Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
[35] lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.