[1] Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.
[2] Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
[3] Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;
[4] så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.
[5] Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
[6] På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
[7] Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
[8] Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
[9] Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,
[10] så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
[11] Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.
[12] Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
[13] Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
[14] Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.
[15] Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.
[16] Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
[17] Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.
[18] Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
[19] Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
[20] Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
[21] Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;
[22] så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.
[23] Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.
[24] När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
[25] Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.
[26] Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
[27] Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.
[28] Säg icke till din nästa: “Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig”, fastän du kunde strax.
[29] Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.
[30] Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.
[31] Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.
[32] Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.
[33] HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.
[34] Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.
[35] De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.