[1] Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
[2] Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
[3] I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
[4] Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
[5] Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
[6] Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
[7] Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
[8] Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
[9] De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
[10] Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
[11] De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
[12] Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
[13] Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
[14] Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
[15] Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
[16] Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
[17] Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
[18] De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
[19] De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
[20] Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
[21] Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
[22] De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
[23] Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
[24] De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
[25] Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
[26] Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
[27] I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
[28] Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
[29] Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
[30] Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
[31] Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
[32] Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
[33] I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
[34] Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
[35] En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.