[1] Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
[2] så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
[3] Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
[4] Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
[5] Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
[6] Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
[7] Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
[8] Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
[9] Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
[10] må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
[11] så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
[12] och säga: “Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
[13] Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
[14] Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
[15] Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
[16] Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
[17] Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
[18] Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
[19] hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
[20] Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
[21] Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
[22] Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
[23] Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.