[1] Herren sade till mig: "Ta en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-shalal Hash-bas."
[2] Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
[3] Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-shalal Hash-bas.
[4] För innan pojken kan säga far och mor ska man bära bort skatterna från Damaskus och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
[5] Herren talade till mig igen. Han sade:
[6] "Detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son.
[7] Se, därför ska Herren låta flodens väldiga vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den ska stiga över alla sina bräddar och över alla sina stränder.
[8] Den ska tränga in i Juda, svämma över och breda ut sig så att den når ända upp till halsen. Den ska breda ut sina vingar och fylla ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
[9] Rasa, ni folk! Ni ska ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran! Rusta er! Ni ska krossas.
[10] Gör upp planer, de slår ändå fel. Avtala vad ni vill, det lyckas ändå inte. För Gud är med oss.
[11] Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade:
[12] Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.
[13] Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för.
[14] Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.
[15] Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.
[16] Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar.
[17] Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom.
[18] Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.
[19] När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?"
[20] Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem.
[21] De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden,
[22] men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.