[1] Vakna, vakna! Klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, för ingen oomskuren eller oren ska mer komma in i dig.
[2] Skaka av dig stoftet, res dig och ta din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion,
[3] för så säger Herren: Ni blev sålda för ingenting, och ni ska också bli återlösta utan pengar.
[4] Så säger Herren Gud: Först drog mitt folk ner till Egypten och bodde där som främlingar, sedan förtryckte Assur dem utan orsak.
[5] Vad har jag nu här? säger Herren. Mitt folk har förts bort De som härskar över dem skränar, säger Herren, och mitt namn hånas ständigt, dagen lång.
[6] Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn, därför ska de på den dagen förstå att jag är den som talar:
[7] Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"
[8] Hör, dina väktare ropar de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.
[9] Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.
[10] Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[11] Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne! Rena er, ni som bär Herrens kärl.
[12] Ni ska inte dra ut med hast och inte gå bort som flyktingar, för Herren går framför er och Israels Gud är sist i ert tåg.
[13] Se, min tjänare ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög.
[14] Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn.
[15] Så ska han bestänka många folk. Inför honom ska kungar förstummas, för de får se något som aldrig berättats för dem och förstå något de aldrig har hört.