[1] Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
[2] Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
[3] På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra,
[4] ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga: "Vilket slut förtryckaren har fått! Indrivningen av guld är över.
[5] Herren bröt sönder de gudlösas stav, härskarnas spira
[6] som i grymhet slog folken med slag på slag och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.
[7] Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel.
[8] Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar: ’Nu när du ligger där kommer ingen och hugger
[9] Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker de avlidnas andar jordens alla härskare, och låter hednafolkens alla kungar resa sig från sina troner.
[10] Alla börjar de tala och säger till dig: ’Du har också blivit maktlös som vi, du har blivit som en av oss.’
[11] Din prakt for ner till dödsriket, med dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke.
[12] Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
[13] Du sade i ditt hjärta: ’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr.
[14] Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’
[15] Men ner till dödsriket störtades du, längst ner i graven.
[16] De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger: ’Är detta den man som fick jorden att darra
[17] som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, och som aldrig släppte hem sina fångar?’
[18] Folkens alla kungar ligger alla med ära, var och en i sitt vilorum,
[19] men du är utkastad ur din grav som en föraktad gren, täckt av dräpta män som genomborrats av svärd Du är som ett förtrampat as.
[20] Du ska inte få vila i en grav som de, för du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk." Förbrytarnas avkomma ska man aldrig mer nämna.
[21] Ordna ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De får inte resa sig och ta över landet och fylla jordens yta med städer.
[22] Jag ska resa mig mot dem, säger Herren Sebaot, och utrota ur Babel både namn och överlevande, säger Herren.
[23] Jag ska göra det till ett tillhåll för hägrar och fylla det med sumpsjöar, jag ska sopa bort det med ödeläggelsens kvast, säger Herren Sebaot.
[24] Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så ska det ske, det jag beslutat ska bli verklighet.
[25] Jag ska krossa Assur i mitt land, trampa ner honom på mina berg. Då ska hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras axlar.
[26] Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk.
[27] När Herren Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?
[28] Året då kung Ahas dog kom denna profetia:
[29] Gläd er inte, alla ni filisteer, över att staven som slog er är bruten. För från ormens rot ska det komma en huggorm, och dess avkomma blir en vajande giftorm.
[30] De utblottades förstfödda ska finna bete, de fattiga ska vila i trygghet. Men din rot ska jag döda genom svält, de som blir kvar av dig ska dräpas.
[31] Jämra dig, du port! Ropa, du stad! Alla i filisteernas land smälter bort av ångest, för ett rökmoln kommer norrifrån och ingen blir efter
[32] Vad ska man svara det främmande folkets sändebud? Att Herren har grundat Sion, och där har de betryckta