[1] Profetia om Damaskus. Se, Damaskus ska upphöra att vara en stad, det ska bli en ruinhög.
[2] Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där utan att någon skrämmer dem.
[3] Och Efraims borg ska försvinna, likaså Damaskus kungadöme och resten av Aram. Det ska gå med dem som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot.
[4] När den dagen kommer, ska Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.
[5] Det ska vara som när skördemannen samlar ihop säd och skördar axen med sin arm. Han ska då vara som en som plockar ax i Refaimdalen.
[6] Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd. Två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
[7] På den dagen ska människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon ska se till Israels Helige.
[8] Människorna ska inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. De ska inte se till sina fingrars verk, inte till asherapålarna
[9] På den dagen ska deras befästa städer vara som de övergivna fästen i skogen och på bergstopparna som övergavs när Israels barn drog in. Allt ska bli ödelagt,
[10] för du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.
[11] Den dag du planterade dem inhägnade du dem, och tidigt kom dina plantor att blomma, men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.
[12] Hör larmet av många folk, det brusar som havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar
[13] Folkslag dånar, som stora vatten dånar. Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran. De jagas som agnar för vinden på bergen, som virvlande löv för stormen.
[14] När kvällen är inne, se, då kommer plötslig skräck, och innan morgonen gryr är de borta. Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.