[1] Se, Herrens hand är inte för kort för att frälsa, hans öra är inte för dövt för att höra.
[2] Nej, det är era missgärningar som skiljer er från er Gud, era synder döljer hans ansikte för er så att han inte hör er.
[3] För era händer är fläckade av blod, era fingrar av skuld. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram ondska.
[4] Ingen ropar efter rättfärdighet, ingen dömer med sanning. De litar till tomhet och talar lögn, de går havande med olycka
[5] De kläcker ormägg och väver spindelnät. Den som äter av deras ägg dör, och krossas ett
[6] Deras spindelnät duger inte till kläder, de kan inte skyla sig själva med vad de tillverkat. Deras verk är ondskans verk, deras händer utövar våld.
[7] Deras fötter rusar till det som är ont, de är snabba att spilla oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och elände
[8] Fridens väg känner de inte, rätten följer inte i deras spår. De går krokiga stigar, ingen som vandrar dem
[9] Därför är rättvisan fjärran från oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi väntar på ljus, men här råder mörker, på solsken, men vi vandrar i dunkel.
[10] Vi famlar som blinda längs väggen, famlar som om vi inte hade ögon. Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning. Bland de friska är vi som döda.
[11] Vi brummar alla som björnar och kuttrar sorgset som duvor. Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte, efter frälsning, men den är fjärran från oss.
[12] Våra brott inför dig är många, våra synder vittnar mot oss. Våra brott följer med oss, vi känner våra missgärningar.
[13] Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vänt vår Gud ryggen. Vi har talat förtryck och avfall, tänkt ut och fört fram lögnaktiga ord från våra hjärtan.
[14] Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, för sanningen vacklar på torget, det som är rätt
[15] Sanningen har försvunnit, och den som undviker det onda Detta såg Herren, och han var missnöjd med att det inte fanns någon rättvisa.
[16] Han såg att ingen steg fram, han var förundrad över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet
[17] Han klädde sig i rättfärdighet som pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som klädsel och svepte sig i lidelse som en mantel.
[18] Efter deras gärningar ska han löna dem, med vrede över hans motståndare, hämnd över hans fiender. Han ska löna kustländerna för vad de har gjort.
[19] Så ska man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram som en flod, ska Herrens Ande driva honom på flykten.
[20] Återlösaren ska komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sitt uppror, säger Herren.
[21] Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.