[1] Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.
[2] Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.
[3] Jorden blir helt ödelagd och fullständigt utplundrad, för Herren har talat detta ord.
[4] Jorden sörjer och vissnar, världen tynar bort och vissnar, jordens stolta folk tynar bort.
[5] Jorden har blivit orenad under sina invånare, för de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.
[6] Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför blir jordens invånare färre, bara några få är kvar.
[7] Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar.
[8] Det är slut med tamburinernas fröjd, de gladas sorl har slutat. Det är slut med harpans glädje.
[9] Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
[10] Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda så att ingen kommer in.
[11] Ute på gatorna hörs sorgerop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt.
[12] Bara förödelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror.
[13] För det ska bli på jorden bland folken som när oliver slås ner, som vid en efterskörd
[14] De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet
[15] "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
[16] Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna.
[17] Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare.
[18] Det ska ske att den som flyr från farans rop störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i fällan, för fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.
[19] Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar.
[20] Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den ska falla och inte mer resa sig.
[21] På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden.
[22] De ska samlas ihop som fångar i fånggropen, de ska stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem.
[23] Då ska månen blygas och solen skämmas, för Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.