[1] Ve dig, du land där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
[2] du som har sänt budbärare över havet, i papyrusbåtar över vattnet. Ge er av, ni snabba sändebud, till det resliga folket till det folk som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder.
[3] Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden, se upp när man reser baner på bergen, lyssna när man blåser i basun!
[4] För så har Herren sagt till mig: "Stilla ska jag se ner från min boning, som glödande sol från klar himmel, som dagg från moln under skördetidens hetta."
[5] För innan skördetiden är inne, när blomningen är över och blomman blir ska han skära av rankorna med vingårdskniv
[6] Allt ska lämnas åt rovfåglarna i bergen och markens djur. På dem ska rovfåglarna tillbringa sommaren, på dem ska markens alla djur övervintra.
[7] På den tiden ska gåvor bäras fram till Herren Sebaot från det resliga folket med glänsande hy, från det folk som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder, till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.