[1] Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, såg i en syn:
[2] Res ett baner på ett kalt berg, ropa högt till dem, vinka med handen att de ska dra in genom de mäktigas portar.
[3] Jag har befallt mina heliga och kallat mina krigare till mitt vredesverk, min stolta, jublande skara.
[4] Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk! Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk! Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
[5] De kommer från fjärran land, från himlens ände, Herren och hans vredes redskap, för att fördärva hela landet.
[6] Jämra er, för Herrens dag är nära. Den kommer som förödelse från den Allsmäktige.
[7] Därför sjunker alla händer, och alla människors hjärtan tappar modet.
[8] De grips av skräck, av plågor och smärtor, av vånda som en födande kvinna. Häpen stirrar den ene på den andre, deras ansikten blossar
[9] Se, Herrens dag kommer, fruktansvärd med harm och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.
[10] För himlens stjärnor och stjärnbilder ger inte längre sitt ljus. Solen går upp mörk och månen ger inte sitt sken.
[11] Jag ska straffa världen för dess ondska, de gudlösa för deras skuld. Jag ska göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod.
[12] Jag ska göra människor mer sällsynta än fint guld, män mer sällsynta än guld från Ofir.
[13] Därför ska jag få himlen att darra och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar – genom Herren Sebaots harm, på hans brinnande vredes dag.
[14] Som bortjagade gaseller och får som ingen samlar ska de alla vända hem och fly, var och en till sitt folk och land.
[15] Var och en som påträffas ska bli genomborrad, var och en som grips ska falla för svärd.
[16] Deras spädbarn ska krossas inför deras ögon, deras hus ska plundras och deras kvinnor våldtas.
[17] Se, jag ska egga upp mederna mot dem, de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
[18] Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, deras ögon har inget medlidande med barn.
[19] Med Babel, rikenas krona, kaldeernas vackra stolthet, ska det gå som när Gud ödelade Sodom och Gomorra.
[20] Aldrig mer ska det bli bebyggt, från släkte till släkte ska det ligga obebott. Ingen arab ska där slå upp sitt tält, ingen herde slå läger
[21] Där ska öknens djur lägga sig ner, dess hus ska fyllas av ugglor. Där ska strutsar bo, där ska getabockar
[22] Schakaler ska tjuta i dess slott och ökenhundar i de praktfulla palatsen. Dess tid kommer snart, dess dagar ska inte fördröjas.