[1] Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina beslut från forna tider
[2] Du har gjort stad till stenhög, befäst stad till ruiner. Främlingarnas fäste ska inte längre vara en stad, det ska aldrig mer byggas upp.
[3] Därför ska det mäktiga folket ära dig, de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
[4] Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. För de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
[5] Som du kuvar hettan när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm. Som hettan dämpas av molnets skugga, så dämpas de skoningslösas sång.
[6] Herren Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med feta rätter och lagrade viner, feta, mustiga rätter och lagrat, klarat vin.
[7] Han ska på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.
[8] Han ska utplåna döden för evigt. Herren Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.
[9] På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud! Honom hoppades vi på, att han skulle frälsa oss. Ja, här är Herren som vi hoppades på. Låt oss vara glada och jubla över hans frälsning.
[10] För Herrens hand ska vila över detta berg, men Moab ska trampas ner i sitt land som halm trampas ner i gödselhögen.
[11] Där ska han breda ut sina händer som simmaren gör men hans stolthet ska brytas ner trots hans händers alla konster.
[12] Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han och ödmjukar, han tar ner dem till jorden, ner i stoftet.