[1] Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare.
[2] Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord.
[3] Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar från stadens översta höjder:
[4] ”Den som är okunnig må vända sig hit!” Till den som saknar förstånd säger hon:
[5] ”Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat.
[6] Överge oförståndet, så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
[7] Den som tillrättavisar en bespottare får ta emot smälek, den som förmanar en ogudaktig blir hånad.
[8] Förmana inte en bespottare, han kommer endast att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
[9] Ge åt den vise och han blir ännu visare. Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera.
[10] Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
[11] Ty genom mig skall dina dagar bli många och dina levnadsår förökas.
[12] Om du är vis, är din vishet dig till nytta, är du en bespottare, får du själv lida för det.”
[13] Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan förstånd.
[14] Hon sitter vid ingången till sitt hus, på en stol högt uppe i staden.
[15] Hon ropar till dem som färdas på vägen, till dem som går sin väg rakt fram:
[16] ”Alla okunniga kan vända sig hit.” Till den utan förstånd säger hon:
[17] ”Stulet vatten är sött, bröd man äter i hemlighet smakar ljuvligt.”
[18] Han vet inte att de döda är där, att hennes gäster är i dödsrikets djup.