[1] När du sitter till bords med en furste, besinna då vem du har framför dig.
[2] Sätt kniven mot din strupe om du är alltför hungrig.
[3] Var ej lysten efter hans läckerheter, det kan vara bedräglig kost.
[4] Slit inte ut dig för att bli rik, var klok nog att avstå från det.
[5] Far inte med blicken efter det som ingenting är, ty det gör sig vingar och flyger som örnen mot himlen.
[6] Ät inte den missunnsammes bröd var ej lysten efter hans läckerheter,
[7] för han handlar efter sina själviska beräkningar. ”Ät och drick” säger han till dig, men menar det ej.
[8] Den bit du ätit måste du spy ut, och dina vackra ord är förspillda.
[9] Tala inte för en dåres öron, han föraktar dina kloka ord.
[10] Flytta inte en gammal gränssten och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
[11] Ty deras återlösare är stark. Han skall föra deras talan mot dig.
[12] Öppna ditt hjärta för tillrättavisning och dina öron för kunskapens ord.
[13] Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset skall han inte dö.
[14] När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket.
[15] Min son, om ditt hjärta blir vist gläder sig också mitt hjärta.
[16] Mitt innersta fröjdar sig när dina läppar talar det rätta.
[17] Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan sträva alltid efter HERRENS fruktan.
[18] Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp skall ej bli om intet.
[19] Hör, min son, och bli vis och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
[20] Umgås inte med drinkare eller med dem som frossar i mat.
[21] Ty drinkare och frossare blir fattiga, och sömnaktighet ger trasiga kläder.
[22] Lyssna till din far som har fött dig och förakta inte din mor när hon blir gammal.
[23] Förvärva sanning och sälj den inte, förvärva vishet, fostran och insikt.
[24] Jubel fyller den rättfärdiges far, en vis son skänker glädje.
[25] Låt din far och mor vara glada, må hon som fött dig kunna fröjda sig.
[26] Min son, ge mig ditt hjärta och låt mina vägar behaga dig.
[27] Ty skökan är en djup grop, den okända kvinnan en trång brunn.
[28] Ja, som en rövare ligger hon på lur, hon förökar de trolösas skara bland människorna.
[29] Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”? Vem vållar kiv, vem klagar? Vem har sår utan orsak? Vem har dimmiga ögon?
[30] De som stannar länge vid vinet, de som går för att pröva kryddat vin.
[31] Se inte på vinet att det är så rött, att det ger sådan glans i bägaren och rinner ner så lätt.
[32] Till slut biter det som en orm, och stinger som en giftorm.
[33] Dina ögon får då se konstiga syner, och ditt hjärta talar galenskaper.
[34] Du blir lik en som ligger mitt ute på havet eller svävar i toppen av en mast.
[35] ”De slår mig, men det gör inte ont, de ger mig stryk, men jag känner inget. När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?”