[1] Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
[2] Den står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts.
[3] Vid portarna in till staden, vid ingångarna, höjer den sitt rop:
[4] Till er, ni män, vill jag ropa, min röst skall nå ut till människors barn.
[5] Lär klokhet, ni oförståndiga, ni dårar, lär förstånd.
[6] Lyssna, ty om höga ting vill jag tala, från mina läppar kommer vad rätt är.
[7] Ja, sanning skall min mun tala, mina läppar avskyr ogudaktighet.
[8] Rättfärdiga är alla min muns ord, i dem finns inget falskt eller förvänt.
[9] De är alla sanna för den förståndige och rätta för dem som har funnit kunskap.
[10] Tag emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än utvalt guld.
[11] Ty visheten är bättre än pärlor, inga skatter kan jämföras med den.
[12] Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, jag har kunskap och goda råd.
[13] Att frukta HERREN är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.
[14] Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
[15] Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.
[16] Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden.
[17] Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig, de finner mig.
[18] Rikedom och ära finns hos mig, skatter som består och rättfärdighet.
[19] Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, det jag ger är bättre än utvalt silver.
[20] Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar,
[21] för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla på deras förråd.
[22] HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden.
[23] Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns.
[24] Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.
[25] När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag,
[26] innan han gjort land och fält och jordens första stoft.
[27] När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen,
[28] när han fäste skyarna i höjden och djupets källor bröt fram med kraft,
[29] när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund,
[30] då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom.
[31] Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna.
[32] Så lyssna nu, mina barn. Saliga är de som håller sig till mina vägar.
[33] Hör min förmaning och bli visa, förkasta den inte.
[34] Salig är den människa som hör mig, som dag efter dag vakar vid mina dörrar och håller vakt vid mina dörrposter.
[35] Ty den som finner mig finner livet och får nåd från HERREN.
[36] Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.