[1] Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling,
[2] om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal,
[3] gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,
[4] unna inte dina ögon sömn eller dina ögonlock slummer.
[5] Sök räddning som en gasell undan jägaren, som en fågel ur fågelfängarens våld.
[6] Gå bort till myran, du late, se hur hon gör och bli vis.
[7] Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre.
[8] Hon bereder om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
[9] Hur länge skall du ligga, du late? När skall du stiga upp från din sömn?
[10] Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
[11] så skall fattigdomen komma över dig som en rövare och armodet som en väpnad man.
[12] En fördärvlig människa, en ogärningsman, är den som går omkring med falskhet i sin mun,
[13] som blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna.
[14] En sådan bär svek i sitt hjärta, han smider alltid ränker och ger upphov till trätor.
[15] Därför kommer hans ofärd med hast, plötsligt blir han krossad utan räddning.
[16] Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju som han avskyr:
[17] stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod,
[18] ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont,
[19] den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.
[20] Min son, bevara din fars bud och förkasta inte din mors undervisning.
[21] Ha dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
[22] Låt dem leda dig när du går, vaka över dig när du ligger och tala till dig när du vaknar.
[23] Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, förmanande tillrättavisning är en livets väg.
[24] De skall bevara dig för onda kvinnor, för den främmande kvinnans smicker.
[25] Ha inte begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet och låt dig inte fångas av hennes blickar.
[26] Ty för skökan måste du lämna din sista brödbit, och den gifta kvinnan vill fånga din dyrbara själ.
[27] Kan någon hämta eld i sitt mantelveck utan att kläderna brinner upp?
[28] Eller kan någon gå på glödande kol utan att fötterna blir svedda?
[29] Så går det den som går in till sin nästas hustru, ostraffad blir ingen som kommer henne nära.
[30] Föraktar man inte tjuven som stjäl för att äta sig mätt när han är hungrig?
[31] Om han ertappas måste han betala sjufalt igen och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
[32] Likaså är den utan förstånd som förför en annans hustru. Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
[33] Plåga och skam är vad han vinner, hans vanära utplånas aldrig.
[34] Ty svartsjuk är mannens vrede, han skonar ej på hämndens dag.
[35] Betalning tar han inte emot, han bryr sig inte om dina stora gåvor.