[1] Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
[2] Av dem lär man känna vishet och förmaning och att förstå kloka ord.
[3] Av dem hämtar man förmaning till vist handlande, till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
[4] De ger enkla människor klokhet, de unga kunskap och omdöme.
[5] Den vise hör dem och får ökad lärdom och den förståndige inhämtar visa råd.
[6] Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
[7] Att frukta HERREN är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.
[8] Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning.
[9] Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals.
[10] Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte.
[11] Om de säger: ”Kom med oss, vi vill ligga på lur efter blod, gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
[12] Likt dödsriket vill vi sluka dem levande, fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
[13] Allt dyrbart skall vi vinna, vi skall fylla våra hus med byte.
[14] Dela du med oss vår lott, vi skall alla ha samma penningpung.”
[15] Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig.
[16] Deras fötter skyndar till det som är ont, de hastar att utgjuta blod.
[17] Det är meningslöst att breda ut nätet inför ögonen på fåglarna.
[18] Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv.
[19] Så går det var och en som söker orätt vinning, sin egen herre berövar han livet.
[20] Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras.
[21] I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord:
[22] ”Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?
[23] Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.
[24] Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
[25] ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.
[26] Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er,
[27] när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er.
[28] Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig.
[29] Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta HERREN,
[30] eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar,
[31] därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.
[32] Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
[33] Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont.”