[1] Bättre en bit torrt bröd och ro än ett hus fullt av festmat och kiv.
[2] Klok tjänare får råda över odåga till son, och dela arvet med bröderna.
[3] Degeln prövar silvret och ugnen guldet, HERREN prövar hjärtan.
[4] En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
[5] Den som hånar den fattige smädar hans skapare, den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
[6] Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder.
[7] Stora ord passar ej dåren, än mindre lögnaktigt tal en furste.
[8] Mutan är som en lyckosten i givarens ögon, vart han än vänder sig har han framgång.
[9] Den som skyler synd främjar kärlek, den som river upp en sak splittrar nära vänner.
[10] En förebråelse tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
[11] Upprorsmakaren vill blott ont, en grym budbärare skall sändas mot honom.
[12] Hellre möta en björn som mist sina ungar, än en dåre i hans oförnuft.
[13] Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan inte vika.
[14] Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.
[15] Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HERREN.
[16] Vad hjälper pengar i dårens hand, kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
[17] En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd.
[18] Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.
[19] Den som älskar synd älskar strid, den som gör sin port hög söker sin undergång.
[20] Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka, den som har en oärlig tunga faller i olycka.
[21] Den som fått en odåga till son får bedrövelse, en dåres far har ingen glädje.
[22] Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen.
[23] Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka för att vränga rättens vägar.
[24] Den förståndige har sin blick på visheten, dårens blick går till jordens ände.
[25] En dåraktig son är sin fars grämelse och bitter sorg för den mor som fött honom.
[26] Att bötfälla den oskyldige är illa nog, men att slå ädla män strider mot all rätt.
[27] Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt.
[28] Också en dåre räknas som vis när han tiger, och förståndig när han tillsluter sina läppar.