[1] Detta är kung Lemuels ord, det hans mor sade, när hon förmanade honom:
[2] Vad skall jag säga dig, min son, du mitt livs son, mina löftens son?
[3] Ge inte din kraft åt kvinnor, styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
[4] Det anstår inte kungar, Lemuel, det anstår inte kungar att dricka vin, ej furstar att fråga efter starka drycker,
[5] så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för alla nödens barn.
[6] Ge starka drycker åt den som håller på att förgås och vin åt bedrövade själar.
[7] Låt dem dricka och glömma sin fattigdom, så att de slutar tänka på sitt elände.
[8] Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa.
[9] Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.
[10] En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.
[11] På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.
[12] I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.
[13] Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
[14] Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat.
[15] Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
[16] Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
[17] Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar.
[18] Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
[19] Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
[20] För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
[21] Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
[22] Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
[23] Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
[24] Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
[25] Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
[26] Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
[27] Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja.
[28] Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne:
[29] ”Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla.”
[30] Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar HERREN.
[31] Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna.