[1] Som snö om sommaren och regn vid skördetiden, så passar inte heller ära för en dåre.
[2] Som sparven far sin kos och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi.
[3] Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset på dårens rygg!
[4] Svara inte dåren efter hans oförnuft, så att du inte själv blir honom lik.
[5] Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis.
[6] Den som sänder bud med en dåre, hugger fötterna av sig och får dricka våld.
[7] Kraftlösa är den lames ben, så också ordspråk i dårars mun.
[8] Som att binda fast stenen vid slungan är det att ge en dåre ära.
[9] Som en törntagg i en drucken mans hand är ett ordspråk i dårars mun.
[10] Som en bågskytt som sårar alla, är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi.
[11] Lik en hund som vänder om till sina spyor, är en dåre som upprepar sin dårskap.
[12] Ser du en man som är vis i egna ögon, då finns mer hopp om dåren än om honom.
[13] Den late säger: ”Ett vilddjur är på vägen, ett lejon på gatorna.”
[14] Dörren vänder sig på sina gångjärn, den late vänder sig i sin säng.
[15] Den late sticker handen i skålen men ids ej föra den tillbaka till munnen.
[16] Den late tycker sig vara visare än sju som ger förståndiga svar.
[17] Lik en som griper en hund i öronen är den som i förbifarten lägger sig i andras gräl.
[18] Lik en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död,
[19] är den som bedrar sin nästa och sedan säger: ”Jag skämtade bara.”
[20] När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta upphör trätan.
[21] Som kol krävs för glöd och ved för eld, så underblåses kiv av en trätgirig man.
[22] Baktalarens ord är som läckerheter, de tränger ner i människans inre.
[23] Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärl är kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat.
[24] Den som är hatisk förställer sitt tal, i sitt hjärta bär han på svek.
[25] Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte, sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
[26] Hatet kan döljas med list, men hans ondska blir uppenbar i församlingen.
[27] Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar undan en sten får den över sig.
[28] En falsk tunga hatar dem som skadas av den, en smickrande mun vållar fördärv.