Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:02

[1] Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.

[2] Håll mina bud, så får du leva, bevara min undervisning som din ögonsten.

[3] Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

[4] Säg till visheten: ”Du är min syster” och kalla insikten din förtrogna.

[5] De skall bevara dig för den främmande kvinnan, för din nästas hustru som talar hala ord.

[6] Ty genom fönstret i mitt hus tittade jag ut genom gallret.

[7] Då såg jag bland de oförståndiga, bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.

[8] Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde och styrde sina steg mot hennes hus

[9] i skymningen vid dagens slut, när nattmörkret föll på.

[10] Då kom en kvinna honom till mötes, klädd som en sköka och med dolda avsikter.

[11] Rastlös och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.

[12] Än var hon på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur.

[13] Hon grep tag i honom och kysste honom och sade till honom med fräck uppsyn:

[14] ”Gemenskapsoffer har jag burit fram, i dag har jag infriat mina löften.

[15] Därför gick jag ut för att möta dig, jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.

[16] Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

[17] Jag har bestrött min bädd med myrra, aloe och kanel.

[18] Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder.

[19] Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort.

[20] Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem.”

[21] Så förleder hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför hon honom.

[22] Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,

[23] till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.

[24] Så hör mig nu, ni barn, ge akt på mina ord.

[25] Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar.

[26] Ty många slagna är fällda av henne, talrika är hennes offer.

[27] Genom hennes hus går dödsrikets vägar, de för ner till dödens kamrar.

Ordspråksboken — Chapters