[1] Genom visa kvinnor blir hemmet uppbyggt, dårskapen river ner det med egna händer.
[2] Den som fruktar HERREN lever rättsinnigt, den som föraktar honom går krokiga vägar.
[3] I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar.
[4] Utan dragdjur är krubban tom, riklig skörd får man genom oxars kraft.
[5] Ett sannfärdigt vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn.
[6] Bespottaren söker vishet men finner ingen, till den förståndige kommer kunskapen lätt.
[7] Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
[8] Den klokes vishet gör att han känner vägen, dårars oförnuft bedrar.
[9] Dårarna hånar skuldoffret, men bland de rättsinniga finns nåd.
[10] Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.
[11] De ogudaktigas hus raseras, de rättsinnigas boning blomstrar.
[12] En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden.
[13] Mitt under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg.
[14] Den avfällige uppfylls av sina egna vägar, en god man håller sig borta från honom.
[15] Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
[16] Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös.
[17] En otålig man begår dumheter, en som smider ränker blir hatad.
[18] De oförståndiga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
[19] Onda måste buga sig för goda, ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
[20] Också av sina närmaste blir den fattige hatad, men den rike har många vänner.
[21] Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
[22] De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning.
[23] Av all möda kommer någon vinning, tomt prat leder till fattigdom.
[24] De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.
[25] Ett sanningsenligt vittne räddar liv, den som far med lögn bedrar.
[26] Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
[27] HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
[28] Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens undergång.
[29] Den som är långmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
[30] Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.
[31] Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
[32] Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
[33] I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar.
[34] Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
[35] En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.