[1] Enslingen följer sin egen lust, mot all sund insikt går han till storms.
[2] Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara föra fram egna tankar.
[3] Kommer en ogudaktig kommer också förakt, med skamlig vandel följer vanära.
[4] Orden i mannens mun är som djupa vatten, vishetens källa som en flödande bäck.
[5] Det är inte rätt att ta parti för den skyldige och vränga rätten för den oskyldige.
[6] Dårens läppar kommer med kiv, hans mun tigger om stryk.
[7] Dårens mun är hans fördärv, hans läppar en snara för hans liv.
[8] Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger in i människans inre.
[9] Den som är försumlig i sitt arbete är en broder till rövaren.
[10] HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
[11] Den rikes ägodelar är hans fasta borg, lik en hög mur i hans inbillning.
[12] Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.
[13] Den som svarar innan han lyssnat, handlar dåraktigt och skamligt.
[14] Mod håller mannen uppe i hans svaghet, men vem orkar bära ett brutet mod?
[15] Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söker kunskap.
[16] En gåva öppnar vägen för en människa och för henne fram inför de stora.
[17] Den som först för sin talan tycks ha rätt, till dess hans motpart kommer och prövar saken.
[18] Lotten stillar trätor och skiljer mellan mäktiga män.
[19] En kränkt broder är svårare att vinna än en befäst stad, trätor är som bommar för en borg.
[20] Av sin muns frukt blir var och en mättad, buken fylls av läpparnas skörd.
[21] Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.
[22] Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån HERREN.
[23] Den fattige tigger om nåd, den rike svarar med hårda ord.
[24] Vänner kan slita varandra i stycken, men det finns en vän som är mer hängiven än en bror.