[1] En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.
[2] Envar får njuta av sin muns frukt, men de trolösa hungrar efter våld.
[3] Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.
[4] Den late är full av begär men får ingenting, de flitigas hunger blir rikligen mättad.
[5] Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.
[6] Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.
[7] Den ene vill anses rik men har ingenting, den andre vill anses fattig men äger mycket.
[8] Den rike måste ge sin förmögenhet som lösepenning för sitt liv, den fattige hör inte av något hot.
[9] De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.
[10] Övermod vållar bara kiv, vishet äger de som tar emot råd.
[11] Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket.
[12] Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.
[13] Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning.
[14] Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
[15] Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
[16] Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.
[17] En ogudaktig budbärare faller i olycka, ett tillförlitligt sändebud ger läkedom.
[18] Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.
[19] Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men dårar hatar att överge sin ondska.
[20] Den som umgås med visa blir vis, den som är vän med dårar går det illa.
[21] Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.
[22] Den gode lämnar arv åt barnbarn, syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige.
[23] De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.
[24] Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.
[25] Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.