[1] Visheten har byggt sitt hus, hon har huggit ut sina sju pelare.
[2] Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord.
[3] Hon har sänt ut sina tjänarinnor, hon ropar från stadens översta höjder:
[4] ”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon:
[5] ”Kom, ät av mitt bröd och drick av det vin som jag blandat!
[6] Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
[7] Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt.
[8] Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
[9] Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer.
[10] Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd,
[11] för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas.
[12] Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv.
[13] Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan vett.
[14] Hon sitter vid dörren till sitt hus, på en tron högt uppe i staden.
[15] Hon ropar till dem som går vägen förbi, till dem som går sina stigar rakt fram:
[16] ”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon:
[17] ”Stulet vatten är sött, hemligt bröd är ljuvligt!”
[18] Men han vet inte att de döda är där, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.