[1] Ord av kung Lemuel, det budskap som hans mor förmanade med:
[2] Vad ska jag säga dig, min son, du mitt skötes son, mina löftens son?
[3] Ge inte din kraft åt kvinnor, styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
[4] Det anstår inte kungar, Lemuel, det anstår inte kungar att dricka vin, inte furstar att söka starka drycker,
[5] så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för alla nödens barn.
[6] Ge starka drycker åt den som är döende och vin åt plågade själar.
[7] Låt dem dricka och glömma sin fattigdom och sluta tänka på sitt elände.
[8] Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa.
[9] Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den svage och fattige rätt.
[10] Vem kan finna en driftig hustru? Långt mer än pärlor är hon värd.
[11] Hennes mans hjärta litar på henne och han saknar ingenting.
[12] Hon gör honom gott, aldrig ont, i alla sina livsdagar.
[13] Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
[14] Hon är som köpmannens skepp, hon hämtar sin mat fjärran ifrån.
[15] När det ännu är natt går hon upp och sätter fram mat åt familjen, portioner åt tjänarinnorna.
[16] Hon har planer på en åker och köper den, hon planterar en vingård med vad hennes händer tjänat.
[17] Hon fäster ivrigt upp sina kläder och går till verket med starka armar.
[18] Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
[19] Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
[20] För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
[21] Hon oroar sig inte för sin familj när vintern kommer, för alla i huset är klädda i scharlakansröd ull.
[22] Täcken gör hon åt sig, hon är klädd i finaste linne och purpur.
[23] Hennes man är känd i stadens portar där han sitter bland landets äldste.
[24] Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
[25] Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot dagen som kommer.
[26] Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
[27] Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter inte lättjans bröd.
[28] Hennes barn står upp och lovordar henne, och hennes man berömmer henne:
[29] ”Många kvinnor har gjort storverk, men du överträffar dem alla.”
[30] Charm är bedräglig och skönhet förgänglig, men prisas ska den kvinna som vördar Herren.
[31] Låt henne få njuta frukten av sitt arbete, och må hennes gärningar prisa henne i portarna.