[1] Visa kvinnor bygger upp hemmet, dårskapen river det med egna händer.
[2] Den som vördar Herren lever ärligt, den som föraktar honom går krokiga vägar.
[3] I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar.
[4] Utan dragdjur blir krubban tom, men oxars kraft ger riklig skörd.
[5] Ett sant vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn.
[6] Hånaren söker vishet men finner ingen, men för den kloke kommer kunskapen lätt.
[7] Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
[8] Den klokes vishet gör att han förstår sin väg, men dårars oförnuft bedrar.
[9] Dårarna hånar skuldoffret, men bland de ärliga finns nåd.
[10] Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.
[11] De gudlösas hus raseras, de ärligas boning blomstrar.
[12] En väg kan verka rätt för en människa, men till slut leda till döden.
[13] Även under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg.
[14] Den avfällige mättas av sina egna vägar, och en god man håller sig borta från honom.
[15] Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
[16] Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös.
[17] En otålig man begår dumheter, en som gör onda planer blir hatad.
[18] De okunniga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
[19] Onda måste buga sig för goda, gudlösa vid den rättfärdiges portar.
[20] Den fattige blir avskydd även av sina närmaste, men den rike har många vänner.
[21] Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
[22] De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning.
[23] Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom.
[24] De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.
[25] Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar.
[26] Den som vördar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
[27] Vördnad för Herren är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
[28] Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv.
[29] Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
[30] Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.
[31] Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom.
[32] Den gudlöse kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
[33] I den klokes hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar.
[34] Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
[35] En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.