[1] En vis son hör sin fars förmaning, en hånare lyder ingen tillsägelse.
[2] Av munnens frukt får man njuta gott, men de trolösa hungrar efter våld.
[3] Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den pratsamme råkar i olycka.
[4] Den late är full av begär men får inget, de flitigas hunger blir rikt mättad.
[5] Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den gudlöse beter sig avskyvärt och skamligt.
[6] Rättfärdighet bevarar den hederlige, ondska fäller syndaren.
[7] Den ene vill verka rik men har ingenting, den andre vill verka fattig men äger mycket.
[8] Den rike måste ge sin rikedom som lösen för sitt liv, men den fattige hör inte av något hot.
[9] De rättfärdigas ljus lyser klart, men de gudlösas lampa slocknar.
[10] Övermod skapar bara gräl, vishet finns hos dem som tar emot råd.
[11] Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket.
[12] Utdragen väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.
[13] Den som föraktar ordet fördärvar sig själv, den som respekterar budet blir belönad.
[14] Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
[15] Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
[16] Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.
[17] En gudlös budbärare faller i olycka, ett pålitligt sändebud ger läkedom.
[18] Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, men den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.
[19] Uppfylld önskan är ljuv för själen, men dårar avskyr att överge sin ondska.
[20] Den som vandrar med de visa blir vis, den som umgås med dårar går det illa.
[21] Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.
[22] Den gode lämnar arv åt barnbarnen, men syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige.
[23] De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.
[24] Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.
[25] Den rättfärdige äter och blir mätt, de gudlösa får gå med tom mage.