[1] När du sitter till bords med en härskare, tänk på vem du har framför dig.
[2] Sätt kniven mot din strupe om du är alltför hungrig.
[3] Var inte lysten efter hans läckerheter, det kan vara bedräglig mat.
[4] Slit inte ut dig för att bli rik, var klok nog att avstå.
[5] När du fäster blicken på rikedomen är den borta, för den får vingar och flyger som örnen mot himlen.
[6] Ät inte den missunnsammes bröd, var inte lysten efter hans läckerheter,
[7] för han handlar efter sina själviska beräkningar. ”Ät och drick” säger han till dig, men menar det inte.
[8] Den bit du ätit får du spy upp, och dina vänliga ord är förspillda.
[9] Tala inte för en dåres öron, han föraktar dina kloka ord.
[10] Flytta inte en gammal gränssten och gör inte intrång på de faderlösas åkrar,
[11] för deras återlösare är stark. Han ska föra deras talan mot dig.
[12] Öppna ditt hjärta för tillrättavisning och dina öron för kunskapens ord.
[13] Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset kommer han inte att dö.
[14] När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket.
[15] Min son, om ditt hjärta blir vist gläder sig också mitt hjärta.
[16] Det jublar i mitt innersta när dina läppar talar det rätta.
[17] Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan sträva alltid efter vördnad för Herren.
[18] Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp blir inte om intet.
[19] Hör, min son, och bli vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
[20] Umgås inte med drinkare eller med dem som frossar i kött,
[21] för drinkare och frossare blir fattiga och dåsighet ger trasiga kläder.
[22] Lyssna till din far som gett dig livet och förakta inte din mor när hon blir gammal.
[23] Skaffa dig sanning och sälj den inte, skaffa dig vishet, fostran och insikt.
[24] Den rättfärdiges far får jubla, en vis son skänker glädje.
[25] Låt din far och mor vara glada, låt henne som fött dig få fröjda sig.
[26] Min son, ge mig ditt hjärta och låt mina vägar behaga dig.
[27] För den prostituerade är en djup grop, den främmande kvinnan en trång brunn.
[28] Som en rövare ligger hon på lur, hon förökar de trolösas skara bland människorna.
[29] Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”? Vem grälar, vem klagar? Vem har onödiga sår, vem har dimmiga ögon?
[30] De som stannar länge vid vinet, de som går och prövar kryddat vin.
[31] Se inte på vinet, att det är så rött, att det glänser så i bägaren och rinner ner så lätt.
[32] Till slut biter det som en orm och hugger som en giftorm.
[33] Då får dina ögon se märkliga syner och ditt hjärta talar galenskaper.
[34] Det blir som att du ligger mitt ute på havet eller i toppen av en mast.
[35] ”De slog mig, men det gjorde inte ont. De gav mig stryk, men jag kände inget. När ska jag vakna? Jag vill få tag i mer!”