[1] Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst!
[2] Hon står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts.
[3] Vid portarna in till staden, vid ingångarna höjer hon sitt rop:
[4] Till er, ni män, ropar jag, min röst går ut till människors barn.
[5] Ni som är okunniga, lär er klokhet! Ni dårar, lär er förstånd!
[6] Lyssna, för jag talar om ädla ting, från mina läppar kommer det som är rätt.
[7] Ja, min mun talar sanning, mina läppar avskyr gudlöshet.
[8] Min muns alla ord är rättfärdiga, i dem finns inget falskt eller förvridet.
[9] Allihop är rätta för den förståndige och raka för dem som har funnit kunskap.
[10] Ta emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än rent guld,
[11] för visheten är bättre än pärlor, inga skatter kan jämföras med henne.
[12] Jag, visheten, bor hos klokheten, jag har kunskap och gott omdöme.
[13] Att vörda Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ond väg och falsk mun,
[14] Hos mig finns råd och insikt. Jag är förstånd, hos mig finns makt.
[15] Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.
[16] Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden.
[17] Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig ska finna mig.
[18] Rikedom och ära finns hos mig, bestående skatter och rättfärdighet.
[19] Min frukt är bättre än guld, än finaste guld, min skörd är bättre än utvalt silver.
[20] Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar,
[21] för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla deras förråd.
[22] Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden.
[23] Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns.
[24] Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.
[25] Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag,
[26] innan han gjort land och fält och jordens första stoft.
[27] När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen,
[28] när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft,
[29] när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund,
[30] då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom.
[31] Jag jublade över hela hans värld och hade min glädje hos människors barn.
[32] Så lyssna nu till mig, mina barn. Saliga är de som följer mina vägar.
[33] Lyssna till förmaning och bli visa, förkasta den inte.
[34] Salig är den människa som lyssnar till mig, som vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid mina dörrposter,
[35] för den som finner mig finner livet och får nåd från Herren.
[36] Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla som hatar mig älskar döden.