[1] Som snö om sommaren och regn vid skördetiden, så passar inte heller ära för en dåre.
[2] Som sparven far i väg och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi.
[3] Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårars rygg!
[4] Svara inte dåren efter hans oförnuft, då blir du själv som han.
[5] Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis.
[6] Den som skickar bud med en dåre hugger av sig fötterna och får dricka våld.
[7] Kraftlösa är den lames ben, så även ordspråk i dårars mun.
[8] Som att binda fast stenen i slungan är det att ge dåren ära.
[9] Som en törntagg i den drucknes hand är ordspråk i dårars mun.
[10] Som en bågskytt som sårar alla är den som lejer en dåre eller vem som än går förbi.
[11] Som hunden vänder om till sin spya upprepar dåren sin dårskap.
[12] Ser du en man som är vis i egna ögon, då är det mer hopp om dåren än om honom.
[13] Den late säger: ”Det är ett vilddjur på vägen, ett lejon på gatorna!”
[14] Dörren vänder sig på sina gångjärn, den late vänder sig i sin säng.
[15] Den late sticker handen i skålen men orkar inte föra den till munnen.
[16] Den late tycker sig vara visare än sju som ger kloka svar.
[17] Som att gripa en hund i öronen är det att komma förbi och hetsa upp sig över andras gräl.
[18] Som en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död
[19] är den som lurar sin nästa och sedan säger: ”Jag skämtade bara.”
[20] När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta tystnar grälet.
[21] Kol krävs för glöd och ved för eld, och en grälsjuk man underblåser strid.
[22] Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger ner i människans inre.
[23] Som silverbeläggning på ett lerkärl är kärleksglödande läppar med ondska i hjärtat.
[24] En fiende förställer sitt tal, i sitt inre bär han på svek.
[25] Även om han gör rösten mild, tro honom inte, för han har sjufaldig vidrighet i sitt hjärta.
[26] Hat kan döljas med list, men hans ondska blir uppenbar i församlingen.
[27] Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar upp en sten får den över sig.
[28] En falsk tunga hatar dem som den skadar, en smickrande mun vållar fördärv.