Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:02

[1] Min son, ta vara på mina ord och göm mina bud inom dig.

[2] Håll mina bud så får du leva, bevara min undervisning som din ögonsten.

[3] Bind dem runt dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

[4] Säg till visheten: ”Du är min syster” och kalla insikten din förtrogna.

[5] De ska bevara dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord.

[6] När jag spanade ut genom fönstret i mitt hus, genom gallret,

[7] då såg jag bland de okunniga, bland de unga upptäckte jag en yngling utan vett.

[8] Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde och styrde sina steg mot hennes hus.

[9] Det var i skymningen, vid dagens slut, när nattens mörker föll på.

[10] Då mötte honom en kvinna, klädd som en prostituerad och med dolda avsikter.

[11] Rastlös och trotsig var hon, hennes fötter hade ingen ro där hemma –

[12] än på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur.

[13] Hon grep honom och kysste honom, med fräck uppsyn sade hon till honom:

[14] ”Jag har kött från gemenskapsoffer, i dag uppfyllde jag mina löften.

[15] Därför gick jag ut för att möta dig, jag sökte dig och fann dig.

[16] Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med färggrant linne från Egypten.

[17] Jag har parfymerat min bädd med myrra, aloe och kanel.

[18] Kom, nu ska vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder.

[19] För min man är inte hemma, han har rest långt bort.

[20] Han tog med sig en påse pengar, först vid fullmåne kommer han hem.”

[21] Hon förleder honom med allt sitt prat, förför honom med hala läppar.

[22] Han följer genast efter henne som oxen går bort för att slaktas, som fången för att straffas

[23] tills pilen genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar in i snaran utan att förstå att det gäller livet.

[24] Så hör mig nu, ni barn, lyssna på mina ord.

[25] Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar,

[26] för hon har fällt många som ligger slagna, otaliga är hennes offer.

[27] Hennes hus är vägen till dödsriket, det leder ner till dödens kammare.

Ordspråksboken — Chapters