[1] Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
[2] Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord,
[3] man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt.
[4] De ger de okunniga klokhet, de unga kunskap och omdöme.
[5] Den vise hör dem och ökar sin lärdom, den förståndige får klok ledning.
[6] Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
[7] Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning.
[8] Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning,
[9] för de är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja för din hals.
[10] Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte.
[11] Om de säger: ”Kom med oss! Vi ska ligga på lur efter blod, i bakhåll för oskyldiga
[12] Som dödsriket ska vi sluka dem levande, friska och sunda ska de fara ner i graven.
[13] Allt dyrbart ska vi vinna, vi ska fylla våra hus med byte.
[14] Dela du vår lott med oss! Vi alla ska ha gemensam kassa.”
[15] Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig,
[16] för deras fötter skyndar till det som är ont, de rusar för att spilla blod.
[17] Det är ingen mening att lägga ut nätet inför ögonen på alla fåglarna.
[18] De ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv.
[19] Så går det dem som söker oärlig vinst, den tar livet av sina ägare.
[20] Visheten ropar på gatan, hon höjer sin röst på torgen.
[21] Hon predikar i gathörnens buller, vid ingången till stadens portar talar hon sina ord:
[22] ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap?
[23] Vänd om till mig när jag varnar er. Se, jag ska låta min Ande flöda över er, jag ska låta er lära känna mina ord.
[24] Men ni vägrade lyssna när jag ropade, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand.
[25] Ni förkastade alla mina råd och ville inte veta av mina varningar.
[26] Därför ska också jag le åt er olycka och håna när skräcken drabbar er,
[27] när skräcken kommer som ett oväder och er olycka drar in som en storm, när nöd och ångest drabbar er.
[28] Då ska de ropa till mig utan att jag svarar, de ska söka mig utan att finna mig.
[29] De hatade kunskap och valde inte att vörda Herren,
[30] de ville inte veta av mitt råd utan föraktade alla mina varningar.
[31] Därför ska de få äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer,
[32] för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
[33] Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och inte behöva frukta något ont.”