[1] Enslingen följer sin egen lust, han går till storms mot all sund insikt.
[2] Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara uttrycka sina tankar.
[3] Kommer en gudlös kommer också förakt, med skamligheter följer vanära.
[4] Orden i människans mun är som djupa vatten, vishetens källa som en flödande bäck.
[5] Det är inte rätt att ta parti för den skyldige och vränga rätten för den oskyldige.
[6] Dårens läppar kommer med bråk, hans mun tigger om stryk.
[7] Dårens mun är hans fördärv, hans läppar en snara för hans liv.
[8] Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger ner i människans inre.
[9] Den som är försumlig i sitt arbete är broder till den som förstör.
[10] Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
[11] Den rikes välstånd är hans fasta borg, som en hög mur i hans inbillning.
[12] Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.
[13] Att svara innan man lyssnat är dårskap och skam.
[14] Mod håller människan uppe under sjukdom, men vem kan bära ett brutet mod?
[15] Den klokes hjärta skaffar kunskap, och de visas öron söker kunskap.
[16] En gåva öppnar vägen och för givaren fram inför de stora.
[17] Den som först för sin talan har rätt, tills motparten kommer och prövar saken.
[18] Lotten stillar dispyter och skiljer mellan mäktiga män.
[19] En kränkt broder är svårare att vinna än en befäst stad, gräl är som bommar för en borg.
[20] Av munnens frukt blir magen mättad, man mättas av läpparnas skörd.
[21] Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.
[22] Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd från Herren.
[23] Den fattige vädjar om nåd, den rike svarar med hårda ord.
[24] Vänner kan slita varandra i stycken, men det finns en vän mer trofast än en bror.