[1] Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.
[2] Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: “Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.”
[3] Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: “Denne hädar.”
[4] Men Jesus förstod deras tankar och sade: “Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?
[5] Vilket är lättare, att säga: ‘Dina synder förlåtas dig’ eller att säga: ‘Stå upp och gå’?
[6] Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp”—sade han nu till den lame—“och tag din säng och gå hem.”
[7] Då stod han upp och gick hem.
[8] När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.
[9] När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: “Följ mig.” Då stod han upp och följde honom.
[10] När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar.
[11] Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: “Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?”
[12] När han hörde detta, sade han: “Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
[13] Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: ‘Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.’ Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.”
[14] Därefter kommo Johannes’ lärjungar till honom och sade: “Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?”
[15] Jesus svarade dem: “Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.—
[16] Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.
[17] Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.”
[18] Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: “Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.”
[19] Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.
[20] Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.
[21] Ty hon sade vid sig själv: “Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.”
[22] Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: “Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.” Och kvinnan var hulpen från den stunden.
[23] När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,
[24] sade han: “Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.” Då hånlogo de åt honom.
[25] Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.
[26] Och ryktet härom gick ut över hela det landet.
[27] När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: “Davids son, förbarma dig över oss.”
[28] Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: “Tron I att jag kan göra detta?” De svarade honom: “Ja, Herre.”
[29] Då rörde han vid deras ögon och sade: “Ske eder efter eder tro.”
[30] Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta.
[31] Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.
[32] När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.
[33] Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: “Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.”
[34] Men fariséerna sade: “Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.”
[35] Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
[36] Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, “lika får som icke hava någon herde.”
[37] Därför sade han till sina lärjungar: “Skörden är mycken, men arbetarna äro få.
[38] Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”