[1] Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
[2] “Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.”
[3] Men han svarade och sade till dem: “Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
[4] Gud har ju sagt: ‘Hedra din fader och din moder’ och: ‘Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.’
[5] Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: ‘Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva’, då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
[6] I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
[7] I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
[8] ‘Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
[9] och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.’”
[10] Och han kallade folket till sig och sade till dem: “Hören och förstån.
[11] Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.”
[12] Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: “Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?”
[13] Men han svarade och sade: “Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
[14] Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.”
[15] Då tog Petrus till orda och sade till honom: “Uttyd för oss detta bildliga tal.”
[16] Han sade: “Ären då också I ännu utan förstånd?
[17] Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
[18] Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
[19] Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
[20] Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.”
[21] Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
[22] Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: “Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.”
[23] Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: “Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.”
[24] Han svarade och sade: “Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.”
[25] Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: “Herre, hjälp mig.”
[26] Då svarade han och sade: “Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”
[27] Hon sade: “Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.”
[28] Då svarade Jesus och sade till henne: “O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.” Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
[29] Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
[30] Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
[31] så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
[32] Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: “Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.”
[33] Då sade lärjungarna till honom: “Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?”
[34] Jesus frågade dem: “Huru många bröd haven I?” De svarade: “Sju, och därtill några få småfiskar.”
[35] Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
[36] Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
[37] Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
[38] Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
[39] Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.