[1] Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar
[2] och sade: “På Moses’ stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.
[3] Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.
[4] De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.
[5] Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.
[6] De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna
[7] och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas ‘rabbi’.
[8] Men I skolen icke låta kalla eder ‘rabbi’, ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.
[9] Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ‘fader’*, ty en är eder Fader, han som är i himmelen.
[10] Ej heller skolen I låta kalla eder ‘läromästare’, ty en är eder läromästare, Kristus.
[11] Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.
[12] Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.
[13] Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.
[14] +
[15] Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!
[16] Ve eder, I blinde ledare, som sägen: ‘Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed’!
[17] I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?
[18] Så ock: ‘Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.’
[19] I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?
[20] Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.
[21] Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.
[22] Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.
[23] Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.
[24] I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!
[25] Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!
[26] Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.
[27] Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!
[28] Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.
[29] Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter
[30] och sägen: ‘Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod’!
[31] Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.
[32] Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.
[33] I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?
[34] Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.
[35] Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias’, Barakias’ sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.
[36] Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.
[37] Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.
[38] Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.
[39] Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: ‘Välsignad vare han som kommer*, i Herrens namn.’”