[1] Och Gud sade till Jakob: “Stå upp, drag till Betel och stanna där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din broder Esau.”
[2] Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: “Skaffen bort de främmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kläder,
[3] och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.”
[4] Då gåvo de åt Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig, därtill ock sina örringar; och Jakob grävde ned detta under terebinten vid Sikem.
[5] Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom över de kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs söner.
[6] Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt det folk som var med honom.
[7] Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder.
[8] Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.
[9] Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.
[10] Och Gud sade till honom: “Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.” Så fick han namnet Israel.
[11] Och Gud sade till honom: “Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.
[12] Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
[13] Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom.
[14] Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt olja över den.
[15] Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
[16] Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev henne svår.
[17] Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till henne: “Frukta icke; ty också denna gång får du en son.”
[18] Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu dö, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin.
[19] Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem.
[20] Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård.
[21] Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra sidan om Herdetornet.
[22] Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det. Och Jakob hade tolv söner.
[23] Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
[24] Rakels söner voro Josef och Benjamin.
[25] Bilhas, Rakels tjänstekvinnas, söner voro Dan och Naftali.
[26] Silpas, Leas tjänstekvinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
[27] Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.
[28] Och Isak levde ett hundra åttio år;
[29] därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.