[1] Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
[2] Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.
[3] Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.
[4] Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.
[5] Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.
[6] Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.
[7] Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;
[8] därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.
[9] Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,
[10] den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.
[11] Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.
[12] Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.
[13] Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
[14] Misma, Duma och Massa,
[15] Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
[16] Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.
[17] Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.
[18] Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.
[19] Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;
[20] och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.
[21] Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.
[22] Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: “Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?” Och hon gick bort för att fråga HERREN.
[23] Och HERREN svarade henne: “Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.”
[24] När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.
[25] Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.
[26] Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob*. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.
[27] Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.
[28] Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
[29] En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.
[30] Och Esau sade till Jakob: “Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.” Därav fick han namnet Edom.
[31] Men Jakob sade: “Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.”
[32] Esau svarade: “Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?”
[33] Jakob sade: “Så giv mig nu din ed därpå.” Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.
[34] Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.