[1] Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara.
[2] Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.
[3] Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och talade så till Hets barn:
[4] “Jag är en främling och gäst hos eder. Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.”
[5] Då svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
[6] “Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.”
[7] Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn;
[8] och han talade med dem och sade: “Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son,
[9] så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom, och som ligger vid ändan av hans åker. Mot full betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav.”
[10] Men Efron satt där bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade:
[11] “Icke så, min herre. Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför mina landsmäns ögon; begrav där din döda.”
[12] Men Abraham bugade sig för landets folk;
[13] och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: “Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.”
[14] Då svarade Efron Abraham och sade till honom:
[15] “Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.”
[16] Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.
[17] Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom
[18] inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport.
[19] Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.
[20] Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav.