[1] En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: “Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.”
[2] Men Abram sade: “Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.”
[3] Och Abram sade ytterligare: “Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.”
[4] Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: “Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.”
[5] Och han förde honom ut och sade: “Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: “Så skall din säd bliva.”
[6] Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.
[7] Och han sade till honom: “Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.”
[8] Han svarade: “Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?”
[9] Då sade han till honom: “Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.”
[10] Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.
[11] Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
[12] När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.
[13] Och han sade till Abram: “Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.”
[14] Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
[15] Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.
[16] Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.”
[17] Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.
[18] På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: “Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:
[19] kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
[20] hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
[21] amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.”