[1] På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.
[2] De fann att stenen var bortrullad från graven
[3] och gick in men fann inte Herren Jesu kropp.
[4] När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem.
[5] Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda?
[6] Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen.
[7] Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”
[8] Då kom de ihåg hans ord.
[9] Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.
[10] Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna.
[11] Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem.
[12] Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.
[13] Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem.
[14] Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.
[15] När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem.
[16] Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.
[17] Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut.
[18] Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?”
[19] Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket.
[20] Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa.
[21] Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde.
[22] Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven
[23] men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde.
[24] Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.”
[25] Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt.
[26] Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?”
[27] Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
[28] När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare.
[29] Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem.
[30] Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem.
[31] Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
[32] Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?”
[33] De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade,
[34] och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.”
[35] Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.
[36] Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”
[37] Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande.
[38] Men han sade till dem: ”Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan?
[39] Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.”
[40] När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
[41] Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: ”Har ni något att äta här?”
[42] Då räckte de honom en bit stekt fisk,
[43] som han tog och åt inför deras ögon.
[44] Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.”
[45] Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.
[46] Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
[47] och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
[48] Ni är själva vittnen om detta.
[49] Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.”
[50] Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
[51] Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen.
[52] De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.
[53] Och de var alltid i templet och prisade Gud.