[1] Jesus sade till sina lärjungar: ”Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer!
[2] Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små.
[3] Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
[4] Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.”
[5] Då sade apostlarna till Herren: ”Ge oss mer tro.”
[6] Herren svarade: ”Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er.
[7] Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät.
[8] Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.
[9] Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra?
[10] Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”
[11] På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen.
[12] När han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot honom. De stannade på avstånd
[13] och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!”
[14] Då han fick se dem, sade han: ”Gå och visa er för prästerna.” Och medan de var på väg dit, blev de rena.
[15] Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
[16] och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit.
[17] Jesus frågade honom: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio?
[18] Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?”
[19] Och han sade till honom: ”Stig upp och gå! Din tro har frälst dig.”
[20] Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade han dem: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
[21] Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.”
[22] Till sina lärjungar sade han: ”Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.
[23] Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med.
[24] Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag.
[25] Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.
[26] Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar.
[27] Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla.
[28] På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
[29] men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla.
[30] På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.
[31] Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem.
[32] Tänk på Lots hustru!
[33] Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det.
[34] Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar.
[35] Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar.”
[37] De frågade honom: ”Var då, Herre?” Han svarade dem: ”Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas.”