[1] Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss,
[2] enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss.
[3] Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus,
[4] för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
[5] På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.
[6] De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
[7] Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
[8] En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud,
[9] fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
[10] Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram.
[11] Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret.
[12] Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom.
[13] Men ängeln sade till honom: ”Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes.
[14] Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse.
[15] Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande.
[16] Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
[17] Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”
[18] Då sade Sakarias till ängeln: ”Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren.”
[19] Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap.
[20] Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”
[21] Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet.
[22] När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum.
[23] Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem.
[24] Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte:
[25] ”Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor.”
[26] I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud
[27] till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.
[28] Ängeln kom in och sade till henne: ”Gläd dig, du benådade. Herren är med dig.”
[29] Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
[30] Då sade ängeln till henne: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud.
[31] Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
[32] Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron.
[33] Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.”
[34] Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”.
[35] Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.
[36] Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden.
[37] Ty för Gud är ingenting omöjligt.”
[38] Maria sade: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.
[39] Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd
[40] och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
[41] När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande
[42] och ropade med hög röst: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
[43] Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?
[44] Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje.
[45] Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse.”
[46] Då sade Maria: ”Min själ prisar Herren,
[47] och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
[48] Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
[49] Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn.
[50] Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.
[51] Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
[52] Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt.
[53] Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.
[54] Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet
[55] mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.”
[56] Maria stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen.
[57] För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son.
[58] När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
[59] På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
[60] Men hans mor svarade: ”Nej, han skall heta Johannes.”
[61] De sade då till henne: ”I din släkt finns det ingen som har det namnet.”
[62] Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
[63] Då bad han om en tavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förundrade sig.
[64] Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud.
[65] Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt.
[66] Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.
[67] Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
[68] ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk.
[69] Han har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt,
[70] så som han för länge sedan hade lovat genom sina heliga profeters mun.
[71] Han har frälst oss från våra fiender och från deras hand som hatar oss.
[72] Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,
[73] enligt den ed han gav vår fader Abraham,
[74] att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,
[75] i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar.
[76] Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom
[77] och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna
[78] för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,
[79] för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”
[80] Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.