[1] Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna.
[2] ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor.
[3] I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart.
[4] Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa,
[5] skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”
[6] Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger.
[7] Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?
[8] Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”
[9] För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:
[10] ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan.
[11] Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen.
[12] Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.
[13] Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.
[14] Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”
[15] Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem.
[16] Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana.
[17] Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.”
[18] En man i hög ställning frågade Jesus: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?”
[19] Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.
[20] Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor.”
[21] Mannen sade: ”Allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”
[22] Jesus hörde det och sade till honom: ”Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig.”
[23] När mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik.
[24] Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike.
[25] Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
[26] De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli frälst?”
[27] Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”
[28] Då sade Petrus: ”Se, vi har lämnat det vi ägde och följt dig.”
[29] Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull,
[30] skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen.”
[31] Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: ”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse.
[32] Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom,
[33] gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.”
[34] Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.
[35] När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde.
[36] Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på.
[37] Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi,
[38] och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!”
[39] De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: ”Davids son, förbarma dig över mig!”
[40] Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus:
[41] ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se.”
[42] Jesus sade till honom: ”Du får din syn. Din tro har frälst dig.”
[43] Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.