[1] Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
[2] Där begynte de anklaga honom och sade: “Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.”
[3] Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?” Han svarade honom och sade: “Du säger det själv.”
[4] Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: “Jag finner intet brottsligt hos denne man.”
[5] Då blevo de ännu ivrigare och sade: “Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.”
[6] När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
[7] Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes’ välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
[8] När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
[9] Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
[10] Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
[11] Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
[12] Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
[13] Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
[14] och sade till dem: “I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
[15] Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
[16] Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.”
[17] +
[18] Då skriade hela hopen och sade: “Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.”
[19] (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
[20] Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
[21] Men de ropade emot honom: “Korsfäst, korsfäst honom!”
[22] Då talade han till dem för tredje gången och frågade: “Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.”
[23] Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
[24] Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
[25] Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
[26] När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
[27] Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
[28] Då vände Jesus sig om till dem och sade: “I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
[29] Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: ‘Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.’
[30] Då skall man begynna säga till: bergen: ‘Fallen över oss’, och till höjderna: ‘Skylen oss.’
[31] Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!”
[32] Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
[33] Och när de hade kommit till den plats som kallades “Huvudskallen” korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
[34] Men Jesus sade. “Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. —
[35] Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: “Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.”
[36] Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
[37] och sade: “Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.”
[38] Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: “Denne är judarnas konung.”
[39] Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: “Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.”
[40] Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: “Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
[41] Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.”
[42] Sedan sade han: “Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.”
[43] Han svarade honom: “Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.”
[44] Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
[45] i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
[46] Och Jesus ropade med hög röst och sade: “Fader, i dina händer befaller jag min ande.” Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
[47] Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: “Så var då denne verkligen en rättfärdig man!”
[48] Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
[49] Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
[50] Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
[51] som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
[52] Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
[53] Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
[54] Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
[55] Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
[56] Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.