[1] Och han sade till sina lärjungar: “Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
[2] För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
[3] Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
[4] Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: ‘Jag ångrar mig’ så skall du förlåta honom.”
[5] Och apostlarna sade till Herren: “Föröka vår tro.”
[6] Då sade Herren: “Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: ‘Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet’, och det skulle lyda eder.
[7] Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: ‘Gå du nu strax till bords’?
[8] Säger han icke fastmer till honom: ‘Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka’?
[9] Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
[10] Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: ‘Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.’”
[11] Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
[12] Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
[13] och ropade och sade: “Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.”
[14] När han fick se dem, sade han till dem: “Gån och visen eder för prästerna.” Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
[15] Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
[16] och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
[17] Då svarade Jesus och sade: “Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
[18] Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?”
[19] Och han sade till honom: “Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.”
[20] Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: “Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
[21] ej heller skall man kunna säga: ‘Se här är det’, eller: ‘Där är det.’ Ty se, Guds rike är invärtes i eder.”
[22] Och han sade till lärjungarna: “Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
[23] Väl skall man då säga till eder: ‘Se där är han’, eller: ‘Se här är han’; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
[24] Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
[25] Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
[26] Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
[27] människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
[28] Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
[29] men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
[30] alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
[31] Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
[32] Kommen ihåg Lots hustru.
[33] Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
[34] Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
[35] Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.”
[36] +
[37] Då frågade de honom: “Var då, Herre?” Han svarade dem: “Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.”