[1] Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
[2] Han sade: “I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
[3] I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: ‘Skaffa mig rätt av min motpart.’
[4] Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: ‘Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
[5] likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.’”
[6] Och Herren tillade: “Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
[7] Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
[8] Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?”
[9] Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
[10] “Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
[11] Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
[12] Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’
[13] Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ —
[14] Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.”
[15] Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
[16] Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: “Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
[17] Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.”
[18] Och en överhetsperson frågade honom och sade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?”
[19] Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
[20] Buden känner du: ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’, ‘Hedra din fader och din moder.’”
[21] Då svarade han: “Allt detta har jag hållit från min ungdom.”
[22] När Jesus hörde detta, sade han till honom: “Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.”
[23] Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
[24] Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: “Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
[25] Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”
[26] Då sade de som hörde detta: “Vem kan då bliva frälst?”
[27] Men han svarade: “Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.”
[28] Då sade Petrus: “Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.”
[29] Han svarade dem: “Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
[30] ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.”
[31] Och han tog till sig de tolv och sade till dem: “Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
[32] Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
[33] och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.”
[34] Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
[35] Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
[36] När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
[37] Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
[38] Då ropade han och sade: “Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.”
[39] Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: “Davids son, förbarma dig över mig.”
[40] Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
[41] “Vad vill du att jag skall göra dig?” Han svarade: “Herre, låt mig få min syn.”
[42] Jesus sade till honom: “Hav din syn; din tro har hjälpt dig.
[43] Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.