[1] Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
[2] Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.
[3] Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
[4] Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
[5] Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
[6] Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
[7] Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
[8] Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
[9] Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
[10] Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
[11] Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
[12] Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
[13] Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
[14] Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
[15] “Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.”
[16] Från jordens ända höra vi lovsånger: “En härlig lott får den rättfärdige!” Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
[17] Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
[18] Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.
[19] Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
[20] jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.
[21] På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.
[22] Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.
[23] Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.